Det är för mkt som händer, jag har dragits ner av hemska minnen. Jag kan inte hejda det som händer nu. Det är en orkan av tankar, negativa tankar och känslor som har ett hårt grepp om mig. Det är mörkt jag ser inget ljus någonstans. "det ordnar sig", "ge inte upp" säger alla, Och många andra goda råd. Men paniken hos mig ökar och jag tappar kontrollen, släpper taget och faller. Hur kommer jag vidare? Jag kan inte glömma det som hänt! Vågar jag sträcka ut handen och be om hjälp?! Blir jag kanske sviken igen, det är en risk jag får ta. Ni behöver inte förstå, bara finnas där.
//H-M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar