Jag önskar att drömmen var verklighet och att verkligheten var en dröm...

Jag är fortfarande inlagd på Ryhov. Försöker ta en dag i taget och inte tänka på hur länge jag varit här eller hur länge jag ska vara här. Imorn ska jag träffa läkaren och det ser jag inte fram emot, vi förstår inte varandra riktigt. Men hoppas ändå att vi kommer fram till något bra.

Jag står inte ensam i detta svåra, även om det känns så ibland.

//H-M

"Jag tror på det du säger"

Det är skönt att prata med någon som förstår och tror på de man säger! Jag hade precis samtal med en av mina kontaktpersoner och jag säger till henne att jag känner mig missförståd och att det är flera som sagt att de inte tror på mig när jag berättar om vissa av mina problem. Då säger hon att alla har sina referensramar kring vissa problem och att det kan ta tid innan omgivningen förstår hur det verkligen är. Och sen sa hon "Jag lyssnar bara på det du säger o tro på det, sen varför andra tolkar in saker i det du berättar, det får du fråga dem om". Kändes bra att hon sa så.

På onsdag ska vi ha så kallat vårdplanerings möte med där överläkaren, jag och personal härifrån med flera, ska vara med och diskutera vad som ska göras framöver. Det känns bra att det ska göras något konkret så jag inte bara "är här på förvaring" som det ibland känns. Nu ska jag ta och skriva ner lite frågor och annat jag vill att vi tar upp på det mötet.

Idag får jag besök :), det är 2 personer som sagt att de kanske kan komma så jag hoppas att det blir så!

//Hanna-Maria

Att prata om det som är svårt

Som en del av er vet så har jag de väldigt jobbigt just nu. Vad det beror på kan jag inte berätta här i bloggen. Men kan kort förklara att just nu har jag börjat prata om problem som jag har haft i ca 16 år men som jag aldrig har berättat för någon. Men nu har jag som sagt börjat lyfta på det locket också och låta de komma fram så jag kan få hjälp. Vissa stöttar och hjälper mig väldigt mkt medans andra inte tror på vad jag säger, alltså de tror inte de är sant! Hur kan en läkare säga så? När jag berättar om mina problem osv och så blir jag bemött med skepsis :(

Idag har jag inga planer, inga besök, inget att göra mer än att läsa och skriva vilket iof. är väldigt intressant båda två men jag kan tröttna på det med.

Nu orkar jag inte skriva mer just nu.

Ha det så gott vänner!

//Hanna-Maria