Att förlåta sig själv

"Vill vi höja vår självrespekt är det nödvändigt att vi förlåter oss själva för saker vi gjort, annars står en massa skuld och skam i vägen för vår personliga utveckling." Citat Mia Törnblom

Jag är en person som grubblar o ältar väldigt mkt, vilket är både bra och dåligt. Det är bra att tänka igenom saker man gjort och sagt och sånt man varit med om. Men för mig går det lätt till överdrift och jag fastnar i grubblerier.

Är det lättare att förlåta andra än sig själv? Om nån säger förlåt och verkligen menar det är inte jag sen att förlåta. Men förlåta är inte samma sak som att glömma, eller att direkt återge förtroende.

Jag kan hålla med Mia om att skuld och skam kan stå ivägen för personlig utveckling och mkt annat i livet. Man blir mindre frimodig, man ger upp lättare och man blir mindre social mm.

Nu har jag tagit tag i min viktminskning igen, efter en ganska stor uppgång börjar jag nu sakta sakta gå neråt igen. Känns bra, jag kör en kombination av XV halvfart och kcal räknande. Jag och min syster R (som hälsar på hos mig just nu :) kämpar tillsammans, peppar varandra o pratar mkt om vad vi kommer kunna göra när vi nått våra mål, och om hur lång tid det kommer ta! Jag kommer nå min målvikt en månad innan min 30 års dag. På tal om min 30 års dag, det känns helkonstigt att jag snart fyller 30!! Trodde att jag skulle vara i en helt annan situation, o andra omständigheter i livet den dag jag är 30. Men det kan ju hända mkt innan den dagen är här.

Nästa vecka ska jag vara själv i mammas hus och vara hundvakt för min syster R:s hund, Känns både kul o tråkigt. Huset ligger lite utanför "stan" så kommer bli lite ensamt o tyst. Får ladda upp med filmer o nån bra bok, kan ju kanske ta med lite scrapbooking grejer med :-). Och så blir det ju givetvis en del sköna promenader med hunden. Men det finns inget Internet där så det får jag helt enkelt klara mig utan.

//H-M