I tre års tid har jag nu varit sjukskriven, för vad undrar kanske ni då? Jag ska nu ta och vara personlig och berätta lite om vad jag har att kämpa med. Det kommer vara jobbigt att skriva om men jag har ändå bestämt mig för att berätta "min historia"
Sjukskrivningen började i en utmattningsdepression, som sen gick över i depression och paniksyndrom. Men egentligen började min depression långt tidigare, många år av mobbning i skolan satte sina spår. Jag försökte verkligen klara grundskolan och gymnasiet, trots omständigheter som gick mig emot.
Men vad var det då som hände för tre år sen, som utlöste depressionen?
Jag delade då lägenhet med en nära vän, vi trivdes verkligen bra ihop o de mesta fungerade bra. Båda visste ju att det bara var tillfälligt som vi bodde ihop men vi visste inte hur länge det skulle vara heller. Efter vi bott ihop drygt 1,5 år så fick min vän jobb på annan ort och bestämde sig för att flytta dit, Just då hade jag börjat studera på högskolan och kände att jag var på "rätt väg" så att säga. Jag tyckte det var kul att plugga, och jag har aldrig tidigare eller senare kännt mig mer på rätt plats i rätt tid, det går inte riktigt beskriva känslan. Men det var då de började, av personliga skäl blev jag ändå Tvungen! att sluta skolan, jag rasade totalt. Man brukar prata om att ens förflutna kan komma ifatt en, och det var precis vad det gjorde nu. Min vän S hade flyttat kvar var jag i en stor lägenhet och visste inte vart jag skulle ta vägen. Mådde psykiskt dåligt, och var beredd att ge upp. Men min vän L övertalade mig att söka hjälp och det var min räddning. Jag sa upp lägenheten blev inlagd på psykiatrisk avdelning. Där fick jag hjälp, dels fick jag en psykolog att prata med och dels var det jättebra personal på avdelningen som hjälpte mig att prata om hur jag mådde och kände. Det var ovant för mig att prata om hur jag mår, att sätta ord på vad Jag känner osv. Jag var då inlagd på avdelningen i 4 månader, och de första veckorna kunde jag inte gå ut alls, men jag behövde de, den tryggheten. Då var allting för mig bara mörkt och desrtruktivt. Jag kunde inte se nån ljusglimt någonstans.
Under min inläggning så satte läkaren in antidepressiva läkemedel på mig, det som är skrämmande är att när det gäller sådana mediciner så får man pröva sig fram ganska mkt, de är få sorter som är mätbara o de är svårt att sätta dos, man får öka sakta. Idag har jag ganksa många olika sorters mediciner. Dels då antidepp. sen lugnande och mot ångest. Och sen en sort som är stabiliserade, för att göra en lång historia kort när det gäller medicinerna så har jag idag hittat rätta sorter och rätt dos också. Under de här tre åren av sjukskrivning har jag varit inlagd 3 perioder, senast var i november 2011. Jag är så tacksam till personalen på avdelningen och till alla vänner som kom o hälsade på mig när jag varit inlagd.
Jag får fortfarande träffa samma psykolog och vi träffas en gång i veckan. Hon är jättebra, och har varit och är till enormt stor hjälp för mig.
Jaa det var vad jag hade på hjärtat idag. Kommer kanske skriva mer om mig och min sjukskrivning i nästa inlägg!
Ha en skön helg!
//H-M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar